onsdag 14 augusti 2013

Ena gaveln är klar...

Våra fantastiska murare kämpar på. När huset blir drygt 5 meter högt i gavlarna går det inte lika snabbt och lätt att mura som de första skiften gjorde. Men inte klagar de särskilt mycket över det. (Lite kanske men det är nog mest för att det går långsamt. )


  


Varje lager blir kortare på längden och alla stenen kapas efter hand som man kommer upp. Det är för att de skall följa takstolen och för att minimera spillet. 

Det blir en del tidsödande klättrande upp och ner för rullställningarna (på insidan). Vi saknar nog svärfar Rolf allihop, särskilt murarna. Som om klättrandet inte vore nog, så skall all sten och allt murbruk upp ett par våningar på ställningen. 

Det är klart att vi kunde valt snålvarianten och ha träklädd gavel fasad istället för murad men det hade verkligen inte varit snyggt, som min käre far brukade säga (om sitt eget hus visserligen men det stämmer bra in även på vårt) ska man göra det skall man göra det fullt ut. Så mina fantastiska murare får allt kämpa på och jag vet att innerst inne tycker de att det blir snyggast så. 


  
 

Vi är dock tvungna att kompromissa och ha in lite auqapanel på sina ställen, bl.a. här. Takstolen närmast är egentligen 2 takstolar, den ena skall flyttas ut en bit för att kunna bära taket. Det var näst intill omöjligt att mura hela vägen upp så lite justeringar har vi gjort under resans gång. Det kommer dock att putas hela vägen upp så när huset är klart kommer det inte synas att det saknas mursten som ersatts med panel. 



  
 

Husets nordvästra gavel är i alla fall färdig murad och på fredag kör 3 man igång med den sydöstra. 


  
 


Även på insidan har det hänt grejer. Snickarna kom tillbaka på tisdagen och satt upp reglarna för den bärande innerväggen som går tvärs igenom hela huset. Jag står utanför vardagsrums fönstret och tar kort rakt in i köket, skulle man kunna säga.

Det är lite av en märklig känsla att efter alla dessa år faktiskt kunna gå runt i vad som skall bli ens hem...

// Linda 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar