Jag skattar mig lycklig som får den fantastiska möjligheten att anlägga en trädgård helt från början utan att någon redan varit där och petat. Jag inser att det är ett jäkla jobb som man inte ser resultatet av förrän efter flera år men jag längtar trots allt efter att få börja. Hade jag fått välja hade det redan stått krukor bland jord- och grus högarna på tomten men jag är rädd om den äktenskapliga lyckan så jag har inte ens föreslagit det... även om jag vet att det hade sett mycket trevligare ut.
Jag får njuta hemma så länge...
En stor nackdel när man ärver någon annans trädgård är att man inte vet vad allt heter och ibland inte ens vet vad det är för nåt. Jag har 2 vackra pioner i min trädgård och jag har inte en susning om vad de är. Likadant med äpple - och plommonträd, de står där och blommar vackert och ger god frukt men jag vet inte vilken äppel- eller plommonsort det är. Klart man kan plocka med sig och visa en expert men vem har tid med det?
Den här tjusiga nyponrosbusken blommar fint nu, det är samma rosor som jag plockade med mig in och visade sist.
Tror dock inte att jag kommer att plantera en sådan vid det nya huset, den blommar för lite och kräver för mycket tid så det får räcka med denna.
Om nu inte min svärmor och svåger har andra planer, för just dessa 2 är de duktigaste trädgårdsmänniskorna jag känner och jag har ödmjukt bett dem om hjälp vid planerandet av den nya trädgården. Jag vore ju rent ut sagt kokad om jag inte bad dem om hjälp, de vet allt som är värt att veta om jord, placering och gud vet vad som man behöver kunna för att trädgården skall bli bra. Det kommer bli trevliga avbrott till vintern, maken kan diskutera grus med sin far under tiden....
//Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar