Vatten...

I förra veckan kom Anders och borrade vår brunn. Det gick superbra, han höll inte på länge och behövde inte borra särskilt djup innan han fann vatten, det fanns drygt 20 m ner. Så nu har i en brunn med vatten i på tomten. 

Min pappa sa alltid när vi var små att vi skulle vara rädda om vattnet för det kunde ta slut, och kanske hade han rätt för bror min, som skall bygga sitt hus på tomten bredvid hade inte samma flyt... det borrades och borrades och 120 m ner gav brunnsborrarn Anders upp. Men min bror han är positiv han för när han ringde sa han: "Jag får mer valuta för pengarna jag, nu har de borrat 120 m och inte funnit vatten och hos dig har de bara borrat 20." (Behöver jag tillägga att brunnsborraren har fast pris och garanterar vatten....han skall trycka bros brunn på nåt sätt och vips har man vatten). 

Jag hoppas nu bara vårt vatten håller samma finfina kvalitet som mammas för bättre vatten får man leta efter. 

Vi, maken och jag, är vana vid dåligt vatten (vi har urdåligt vatten i sommarstugan fullt med järn och humus som missfärgar ALLT brunt) att jag inte tror jag skulle klara en brunn till med liknande problem. Klart att det finns filter men kan kan sätta in men de är så förbenat dyra...

Annars är det ganska lugnt på husbyggarfronten. Vi väntar liksom in 1/7 när det börjar på riktigt...

Under tiden funderar jag på trädgården, finns det något bättre än att kunna plocka in vackra blommor...

Även om det är nån form av nypon är de ruskigt vackra, fast de blommar ut fort... Om inte annat har jag redan en underbar trädgård dit jag kan åka när de bruna jordhögarna känns för vemodiga. 

//Linda